Sjön Ljugaren

Ljugaren, är en spännande sjö, den ligger strax nordost om Rättvik. När det en gång begav sig måste det varit en himla oordning på skapandet. Klippblock och stenar ligger huller om buller, i bland mitt ute i sjön. I bland som små tallskogs-klädda öar, ofta som stenklädda stränder. Bergarterna består av konglomerat, olika stenar och bergarter som samman-pressats under stort tryck till klippblock och sten.
I dess Nordvästra ände ligger samhället Born, Agnes hemmahamn. I Sydvästra änden av sjön finns samhället Dådran med lämningar från den tid då det var en bruksort.  Förr fanns ett flertal fäbodar utmed sjön, många av dessa är nu mer eller mindre borta, den enda som fortfarande är i bruk och kanske den bäst bevarade av Rättviks fäbodar är nu Sandvikens fäbodar, ca 1 mil sjövägen från Born. Agnes besöker  fäboden, där vi förtär medhavd fika.
 
Spännande att åka båt på, för det finns så mycket att se och uppleva. Växter som kämpar mot den karga miljön, Fiskljusen som vaktar sina nykläckta ungar.
Bävern är vanlig i dessa trakter, längs ständerna kan man ofta se deras verk. Om man har tur även uppleva den simma och det kraftfulla plasket när den upptäckt dej och dyker.
Spännande också för att Gösta, skepparen, som han säger, "det går bara att åka båt där det inte är sten." Vilket han framgångsrikt gör.
Lite öster om Sandviken ligger Trollbron, en stensamling på bägge sidor om sjön, där sägnen berättar att bergsfruarna Orbergs Kersti och Baltsar Kersti , senare (Sandviks Olle) skulle bygga en bro så att dom slapp gå runt sjön  när dom skulle hälsa på varann. Längre österut kommer Lassusån som är sjöns största tillflöde. Därefter smalnar sjön och bildar stora och lilla Sundet, sedan kommer delen Dådransjön. Sjön har många dolda stenar och grund  främst i den  sydvästra delen . Förr var sjön en mycket viktig transportled och en del av den stora vintervägen från Falun mot Västerdalarna.
Den mest omtalade stenen är "Vasastenen",
Följ med Agnes på en av turerna ut till stenen. Ett populärt "fornminne" både som istidslämning och därför att: Enligt sägnen gömde sig Gustav Vasa i en skreva i detta stenblock undan de jagande danska knektarna på sin väg mot säkerheten i Norge. Det var nämligen den här vägen han tog över isen, efter att ha misslyckats att" uppvigla" Dalkarlarna i Svärdsjö och Rättvik, till resning mot Kristian Tyrann. En trappa leder upp på stenen varifrån man har god utsikt över sjön och bergen.
På Långnäset i St. Orrbergsviken finns det två grottor ca 100m från stranden.
Glöm inte ficklampan om Du vill krypa in i grottorna!
Ljugaren är ingen stor sjö, ca 17kmlång och bitvis smal. .Sjön går i en båge nästan som en hästsko, och man ser därför bara en liten bit i taget. Den kan därav ha fått sitt namn för man säger att den ljuger. En annan teori om namnet är att Marnäsbonden som körde Gustav Vasa i det berömda hölasset och blev upphunnen av Danskarna ljust på sjön  ljög för dom. Den tredje är att sjön är mycket förrädisk och blåser upp mycket snabbt.
Den som kommit för att bada, har inte så många sandstränder att välja på, badet i Born har sandbotten, lika så finns det några små "pärlor" till sandstränder som uppmuntrar till bad. Vattnet i sjön är ovanligt klart,
Under senare år har inplantering av öring med gott resultat, tillsammans med övrig insjöfisk gjort sjön till ett populärt fiskevatten.
En ångbåtstur med ångslupen Agnes är väl värd ett besök.